Mitch är på det igen, med ett exempel på hur hållbar utveckling på plats kan se ut! Han går igenom hur han i Indonesien arbetade med ett lokalt cooparerativ för att bygga en vision och arbeta med jämnställdshetsfrågor, som är ett känsligt ämne (rent generellt i många fattiga områden, men också p.g.a. tron i Indonesien, som ju är muslimskt).

Här är jämställdhetsarbete man ska vara stolt över!

Mitch har grävt fram en story om hur det verkar förekomma spekulationer och utnyttjande inom fairtrade rörelsen i Indonesien. Och hur han tror det inte rör sig om en enstaka händelse, utan hur detta kan förekomma på många andra orter och länder också.

Han sätter fingret på en känslig fråga just nu – att världspriset för kaffe är väldigt högt, ibland mycket högre än fairtrade premien. Detta kan ställa till med allvarliga problem och hota många cooperativ om det inte hanteras bra. Det är viktigt att alla aktörer i fairtrade, framförallt inköpare och grossister, hanterar det på ett så humant sätt som möjligt – att man inte styrs endast av att tjäna pengar utan tänker på de långsiktiga effekterna av ens handlingar, så att syftet med rörelsen är kvar och det inte bara är ett märke man klistrar på sina produkter.
Vilket bland annat innebär att vara beredd på att förhandla om priser, eller att betala premien när priset sätts. Men inte som i detta fallet, att förhandla ett pris men först betala långt efter, när priset i verkligheten gått upp till det dubbla under den tiden.

Mitch Teberg leverar en berättelse rakt från hjärtat av Fairtrade rörelsen, och hur det är svårt att göra rätt även om man har de bästa intentionerna.

Compared to my own findings, Milton was putting it mildly. Like so many Fair Trade researchers and auditors, Milton closely scrutinizes the farmer cooperative, but does not seriously review the betrayal of a principle by Northern Fair Trade coffee importers. The term “obligated” is even stated, yet this violation is glossed over.

Del 1 av 3 utlovade delar. Ska bli intressant att se vad som allt avslöjas här!

Igår hade vi vår viktigaste dag hittills med arbetet att få Helsingborg stad till att bli en Fairtrade City. Vi höll ett seminarium om vad det innebär att vara en Fairtrade City.

Inbjudna var representanter från alla politiska partierna i kommunfullmäktige samt från några viktiga nämnder (som miljönämnden och upphandlingsenheten).

Målet var att ge en så bred bild av vad det innebär som möjligt, samt att ta fram alla argument som kan tänkas komma upp. Det var viktigt för oss att visa att det inte är politiskt bundet, och att näringslivet så väl som privata aktörer stod bakom iniativet.

Vi hade därför bjudit in representanter från andra Fairtrade Citys (Malmö, Lund, Landskrona och Ängelholm) samt Emma Rung från Fairtrade Sverige.
Alla gav ett litet anförande där både grunderna i vad det innebär belystes, samt praktiska detaljer togs upp.

Själv var jag med och bjöd tillsammans med vårt bageri (Thores Bageri) på rättvisemärkt fika – för att visa att rättvisemärkta bakverk är minst lika goda som vanliga (eller ännu godare egentligen!). Deras fantastiskt goda dammsugare och chokaldbollar uppskattades mycket!

Mötet förlöpte bra. Vi har nu lagt grunden för att det ska kunna läggas fram som motion för att ett politiskt beslut ska kunna tas så småningom. Känns kul att kunna vara en del i denna process och ska bli spännande att se fortsättingen.

Är du intresserad av att engagera dig för Fairtrade i Helsingborg? Hör av dig i så fall, fler som vill hjälpa till är alltid välkommet!